Hej allihopa. Jag heter Johanna, jag är en kapabel estetare.
Det var alltså för en sisådär sju år sedan det hela började. En vanlig dag i skolan med ett nytt ämne som "elevens val", drama/teater. Det var utan förväntningar jag steg in i salen, det var som en annan människa jag steg ut. Bebis, cirkuschef, tonåring, punkare, 70-talsnörd, troll och så vidare. Det gav mig en viss njutning att ikläda mig komplett idiotiska roller.
Det fortsatte i åttan. I nian skulle programval till gymnasiet göras. Flertalet klasskompisar och lärare frågade rent ut om jag skulle välja estet och värst av allt, jag hade tankar åt det hållet.
Kunskapen om att det mer eller mindre är krav på att ha en palestinasjal i sina ägo (förlåt, kollektiva ägo), minst två materiella ting med che guevara-tryck, ton med svart smink och gärna bristfälligt med hår på en sida av skallen hade jag inte som 14-åring.
Dock hade jag tillräckligt med fötter på jorden för att inse att sannolikheten för att bli min generations Julia Roberts var minimal och det fick istället bli samhällsvetenskapliga programmet, jag ska ju bli FN:s generalsekreterare.
Avslutningsvis, jag är lite (väldigt lite) estet på insidan, därav kan jag inte ha en skräck gentemot dessa slags människor, som min kära vän Iduberga så gärna vill påstå.
Sådana små inslag som att jag aningen förtryckt dagligen sjunger på låtar vars textmässiga innehåll jag endast kan knappfälligt och i takt knäpper med fingrarna hör samhäll till.
2 kommentarer:
orkar inte läsa men jag komenterar ändå ;P
du borde skriva ett inlägg om alla dagens roliga komentarer och skrattanfall faktiskt. så de så. :)
ha en bra helg grönis lilla.
Oy! Tänk, om du hade gått estet, då hade det varit du som varit måltavla för mina alltför ofta inte så vänliga ord. oyy...(det var ett funderande och ganska lättat oy).
Skicka en kommentar